familjenjohansson

Vår underbara Astrid finns inte hos oss längre :( 

Det är med stor sorg i hjärtat som jag skriver detta...

Astrid har alltid varit väldigt liten i maten (eller kräsen som veterinärerna sa), men hon drack desto mer!!

Den 25/5-12 åkte vi till skara djursjukhus med Astrid då hon hade börjat att kissa på sig och kunde inte hålla tätt. Det visade sig vara en uvi (urininfektion) hon fick behandling för detta och hon mådde snart bättre igen.

 

Den 21/7-12 söker vi till distriktsveterinärerna i Dingle då Astrid har spytt galla upprepade gånger och avföringen är endast slem...  Hon blir undersökt och dom misstänker gastroenterit. Veterinären tycker att Astrid är väldigt pigg för att vara sjuk så vi blir hemskickade med en canicur pro spruta och skonkost, vi skulle även höra av oss om det blev värre.

 

Väl hemma sätter jag igång och kokar ris... det visar sig att Astrid inte vill ha detta heller, men hon dricker lite risavkoksvatten. 

 

Jag ringer tillbaka till veterinären senare samma dag då hon blivit mycket sämre, blir då hänvisade till blå stjärnan i gbg. Vi anländer till gbg vid ca: 22,45. Vi blir invisade på ett rum och en veterinär kommer in till oss. Det första han säger är att det är på vår egen risk om Astrid biter honom så jag får ta på henne en munkorg och det gick jättebra. Han börjar bända och vrida och lilla Astrid skriker och försöker att klättra upp på mig, då veterinären ser på oss att vi blir rädda försäkrar han oss om att Astrid INTE skriker för att hon har ont utan det är bara mest för att hon inte vill att någon ska ta i henne...  Han undrar om vi vill att han ska göra en röntgen på henne för säkerhets skull, och det tackar vi självklart jag på. Röntgen visade inget så vi blir återigen hemskickade med goda råd För Astrid, Mycket vila och dietmat. Vi var nog hemma runt 05,00 tiden den natten.

 

23/7-12 blir Astrid ännu sämre hon kryper undan och gömmer sig, skriker bara man kommer när, skriker när hon kissar,, skriker när hon rör sig, skriker hela tiden...

Vi åker tillbaka till blå stjärnan. Veterinären känner och klämmer på en skrikande Astrid och bestämmer sig för att göra ett ultraljud på buken. När hon skulle göra ultraljudet fick jag hålla i hennes framtassar och gosa ner huvudet i hennes ansikte. Dom rakade henne så dom kom åt och satte igång... Han tittade länge och väl och jag frågade om det såg bra ut... nja jag har aldrig sett något liknande förut!!! VA...PANIK. är det allvarlig???  jag ska rådfråga en kollega. Kollegan kommer in och dom pratar detta fina doktor språk som är sååå lätt att förstå! Hon hade defekta njurar och vissa partier var helt döda, så JO hon SKREK för att hon hade ONT!!! Dom ville behålla henne och tog henne och då brast allt för mig :(  Mitt lilla hjärta... skulle jag få se henne igen?  Det var bara att sätta sig i bilen igen och köra hem, utan Astrid :(  Dagen efter alltså den 24/7-12 ringer veterinären och säger att dom vill ha vårt godkännande på att avliva henne, hon svarar inte alls på smärtlindringer utan bara skriker hela tiden nu. Vi vill ju inte att hon ska plågas så vi godkänner avlivning..........

Astrid finns inte mer, hon är nu i hundhimlen.

 

Tankarna finns där varenda dag. Om dom hade hittat det tidigare hade dom kunnat klara henne då???

Det får jag antagligen aldrig svar på .

 

Älskad och saknad finns du ALLTID i mitt hjärta <3 min underbara lilla ASTRID <3